Engelska Dikter - Svenska Dikter
|
| |
Det känns så jobbigt att ha dig så nära, men ändå så otroligt långt bort.
När jag tänker på hur bra vi har det när vi är nära varandra, så går det en
otroligt skön ström genom hela kroppen.
Därför försöker jag fånga din blick hela tiden. Jag kan inte sluta beskåda
dina vackra ögon, med all min kärlek.
|
|
| |
Tårrarna rinner nerför kinden på mig,
men jag orkar inte bry mig om det.
Jag känner mig så ensam och bortglömd.
Var är du nu när jag behöver dig som mest?
Tårarna fortsätter att göra mina ögon blöta.
De försöker förblinda mig
så att jag inte kan se dig framför mig.
Hjärtat försöker att brista i tusen bitar
så att jag inte kan känna något för dig...
Jag känner mig så svag, ensam och tom
utan dig.
|
|
| |
Jag ser dina blickar, jag hör dina ord.
Jag känner ibland dina händer,
men jag vet inte om det jag ser,
hör eller känner är sant.
Du ser mina blickar, du hör mina ord.
du känner ibland mina händer.
Du kanske inte heller vet om det du ser,
hör eller känner är sant.
Jag tror vi båda vet att det är sant,
men ingen vågar ta första steget.
|
|
| |
Den taggiga rosen doftar så sött.
De envisa tårarna gör mitt öga blött.
Med denna ros, du lämnade mig.
Varför?
Jag älskar ju dig.
|
|
| |
När jag är liten
är du ung.
När jag är ung
är du gammal.
När jag är gammal
är du borta.
Hur ska jag någonsin hinna ifatt dig?
|
|
| |
Jag undrar varför jag gråter,
varför rinner alla dessa tårar
längs mina kinder?
Kan det vara så att jag mår dåligt?
Kan tårarna bero på att min
livslust minskar dag för dag?
Att min glädje runnit ut...?
Är min osäkerhet allt som finns kvar?
Jag sitter här och undrar
alltmedan de salta tårarna
rinner ner för mina kinder.
|
|
| |
När jag sover, vakar ändå mitt hjärta,
lyssnar efter dig.
Lyssnar efter stegen när du kommer.
Du kommer där i natten, så varm och kärleksfull.
Jag lever mera nu än förr, lever för din skull.
Jag lyssnar i andlös väntan.
|
|
| |
En sekund - jag möter din blick,
den säger tusen ord.
En sekund - som snabbt förgick,
men varade ändå en evighet.
Något hände, men ingen vet.
Vi rörde vid varandra, men hur?
En hemlighet.
|
|
| |
Jag föddes när du kysste mig
och dog när du lämnade mig.
Jag levde en kort tid,
medan du älskade mig.
Ensam är jag,
ensam ska jag alltid vara.
Jag har ej stulit, jag har ej mördat.
Mitt enda brott var att jag älskade dig.
|
|
| |
Det som glänser i mitt öga, är en tår.
En tår som jag fäller för att jag dig aldrig får.
När jag somnar i gryningen är kudden alltid våt.
Enbart tanken på dig får mig att falla i gråt.
Visst kan kärlek vara vacker och fin.
Men tyvärr, det är inte min.
Nej, min är svart och fylld av tårar,
som hela mitt liv, min tillvaro försvårar.
Jag känner mitt hjärta som dunkar och slår,
så underligt att det aldrig förstår,
att det är så onödigt av mig,
att älska och känna så mycket för dig.
För du har allt som ingen annan har.
Till exempel mitt hjärta och du andan ur mig tar.
Det som glänser i mitt öga är en ensam liten tår.
En tår som jag fäller när jag äntligen förstår.
Att fastän jag känner så mycket för dig,
har du inte ens lagt märke till mig.
|
|
| |
Jag skulle vilja vara en tår,
för att få växa i dina ögon,
leva på dina kinder och
dö på dina läppar.
|
|
| |
Världen är grå, full av smärta.
Kärleken är brutal, full av besvikelser.
Mitt hjärta är brustet, full av svikna löften.
Mina ögon är glansiga, fulla av tårar.
Säg mig,
hur ska jag kunna överleva.
|
|
| |
Längtan
som aldrig fick sin uppfyllelse.
Önskningar
som aldrig blev verklighet.
Smärtan
som fick mig att mogna och
gå starkare mot framtiden.
|
|
| |
En gång var du min och jag var din.
Vi delade allt, vi gav och tog.
Att se dig, var att andas eld.
Att höra din röst, var att dricka lycka.
Din beröring var som duvfjädrar
mot mina glödande nerver.
Doften av vår kärlek var sommardoft,
oändlig ömhet och trygghet...
Men nu finns inget kvar
utom doften av dig.
Jag andas dig i stora djupa andetag.
Jag andas minnen som gör ont,
som svider och bränner,
men som ger mig styrka att överleva.
|
|
| |
Utåt: så stark, så hård,
inåt: så rädd, förbannad rädd.
Utåt: kyla, självsäkerhet, hat,
inåt: värme, kaos, kärlek.
Utåt blir inte upprörd när någon sviker,
väntade mig inget annat,
inåt: smärta, besvikelse, förvirring.
Utåt: stolt, säker och sårbar,
inåt: liten, rädd och sårad.
|
|
| |
Är det försent att ta igen den tid som flytt?
Att ta ett steg tillbaka och börja om på nytt?
Har all vår tid ändå runnit ut,
och har all vår lycka och glädje tagit slut?
Jag vill inte att allt detta ska vara över,
för du är den jag mest behöver.
Så om du vill ha mig, så vet du var jag finns,
för jag gör inget annat än drömmer och minns.
|
|
| |
Skulle jag söka upp dig själv
eller vänta till du knackade?
Ännu tvehågsen föll jag i sömn
med dörren olåst.
|
|
| |
Ensamheten
karvar skärsår i mina handleder
gör strypmärken runt min hals
och stora kulhål i mina tinningar.
Ensamheten
gråter nerför mina kinder, gröper
ur de tills två stora hål återstår.
Ensamheten
gräver bort mitt självförtroende
begraver den femton meter under
och hugger bort dess armar så att
det aldrig kan gräva sig upp igen.
Ensamheten
fortsätter att gröpa ur mina kinder
med dess stora svarta tårar.
|
|
| |
Förlåt att jag lekte, förlåt att jag svek,
men jag trodde att allt var på lek.
Försent när jag insett, försent när jag förstått
att det är dig jag älskar och nu har du gått.
|
|
| |
Smärtsammare än själv smärtan
är sårbarhetem.
Brutalare än själva tomheten
är drömmen.
Tommare än själva tomheten
är drömmen.
Kärlekslösare än själva kärleken
är vi.
|
|
| |
Din kyss var lätt, fjärilstunn
Knappt kännbar mot min tinning
Ändå sköt den värme in i min kropp
som susade av yrsel
Jag hörde ingenting
Såg ingenting
Kände bara din brännheta beröring
Leta sig ner till mitt hjärta
Och ge ett löfte om mer.
|
|
| |
Öppna dörren och lägg märke till avstånden,
öppna ensamhetens fönster och se livet på nytt,
öppna mänsklighetens bok för att uppleva ett nytt ord,
ett ord som talar om tröst, godhet och vänskap,
öppna din hand så att min kan ta den,
öppna din hand så att våra händer känner varandra
och deras värme smälter ensamhetens is
och väntans kval,
öppna dina ögon så att du hittar mig som har
längtat efter dig som du efter mig,
öppna din famn så att jag kan känna din smärta och sorg,
öppna ditt hjärta så att kärlekens blod sprider sig
och jag drunknar i det, så att vi smälter samman och blir
en hand, en kropp, ett mål och en värld.
|
|
| |
Jag ville ge dig en ros,
en vit som den senaste snö.
Men ingenstans
kunde jag finna något så vitt,
att ge till dig...
Därför får du det vackraste,
jag kunde finna,
med tre ord; "Jag älskar dig".
|
|
| |
Mina tårar,
dina tårar;
våra tårar
rann ner för våra kinder
och förenade sig med varandra
vid vår avsked.
|
|
| |
Om du vill höra, ska jag tala om för dig,
Om du vill veta, ska jag viska till dig,
Någon gång när jag fattat mod,
ska jag säga till dig:
Jag älskar dig.
|
|
| |
Vad är meningen med livet om man ändå dör?
Vad är meningen med viljan om man ändå inte lyckas?
Vad är meningen med glädjen om man ändå blir ledsen?
Vad är meningen med kärleken om man ändå förlorar?
Meningen med att leva är att vilja.
Meningen med viljan är att kunna bli glad.
Meningen med att bli glad är att kunna älska.
Meningen med att kunna älska är att kunna leva.
|
|
